Student på resande fot

För ett par månader sedan, hade en lärare vidarebefordrat en inbjudan till Alu-Verband Schweiz (Aluminiumföreningen Schweiz) temadag för studenter. Jag gjorde en anmälan och fick en plats!

Torsdag 24 Mars

Mötesplatsen var en parkeringsplats i Zürich och jag visste inget om vilka som skulle vara där eller om någon annan från Hochschule Luzern skulle gå.

Tåget från Luzern till Zürich gick 6:35. Konduktören gick som vanligt runt och kom sedan och till mig kollade på biljetten.

”Fahren Sie von Zug?” /“Åker Ni från Zug?“frågade han. Och just då kom utropet i högtalarna ”Nächte Halt: Zug”. /”Nästa stopp: Zug”

”Nej, jag har Gleis-7 (rabatt)kortet, och hon är bara 6:55!” sa jag och visade på klockan.
”Det gäller bara före kl. 4, inte 12 timmar! Steg ni ombord i Luzern? 16.70 CHF, tack!”

Det blev alltså ca 110 kr extra för de två tidigare stationerna, som i automaterna kostar ca 35 kr.

Det var lätt att hitta rätt. På parkeringsplatsen pratade jag lite med en tysk tjej som pluggar på ETH.

Med en hyrd turistbuss, full med studenter, åkte vi först till ett aluminium-pressgjuteri. (Nära Basel) På fabriken var först en föreläsning kring bl.a. aluminiumets historia och framställning. Världens första fabrik som tillverkade aluminium i industriell skala (1880-talet) låg i Schweiz, nära orten där vi var.

Resten av dagen var två fabrikbesök och vi fick se hur de gjuter föremål, strängpressar profiler och gör aluminiumlegeringar.

I kursen Material och Produktion 2 på KTH, hade vi varit på ett pressgjuteri utanför Stockholm, som tillverkar ungefär samma saker. Så processerna var delvis bekanta.

Den andra fabriken var specialiserad på aluminiumkomponenter till bilar. Den fabriken var kanske smutsigare men också mer automatiserad med mer robotar. Den första fabriken var nästan helt manuell och många killar under 30 jobbade där och många uppgifter såg monotona och smutsiga ut, som t.ex. att hälla ned flytande aluminium i formar med en slev, och sedan trycka på en pedal så formarna delade sig, och plocka ut föremålen med en tång. Under hela vårt besök i den första fabriken såg man inte en enda kvinnlig anställd. Och det såg också farligt ut att jobba där! En stor glödhet järnkittel fylld med smält aluminium hissade de upp och fraktade genom hallen, alldeles nära där andra stod och jobbade i t-shirt!

Tre andra killar från Hochschule Luzern var också där. Annars var alla andra från ETH:s materialvetenskapslinje. Mest 89:or direkt från gymnasiet med ambitioner att ta en master i höst. Det sa en annan tjej jag pratade med under lunchen (som Aluminiumföreningen stod för, på en fin restaurang, med utsökt mat).

Jag och två andra Hochschule Luzern-killar åkte en veteran-Volvo (144/1974), som en hade. Utan säkerhetsbälten bak! Och vi skulle förbi till hans föräldrar och hämta några grejer. ”Jag en tid att passa (danskursen på Hochschulesport). Hinner vi fram till 18:30?” frågade jag. ”Inget som helst problem!” sa han.

Jag kunde ha tagit tåget. Och tåget är bäst om man vill vara säker på att komma fram i tid! Det var lång bilkö i början. Och bilen hade klen motor, så vi kunde bara köra 85-90 km/h, trots att det var 120-väg nästan hela sträckan.  Jag tänkte ”Nu går det snart nedför, så vi kan köra lite fortare”

Vi var framme i Luzern kl. 19:10. Jag har åkt bil med tre olika schweizare, och alla tre har föredragit att släppa av en vid Hauptbahnhof Luzern. Så det är som att åka tåg, man kommer nästan ända fram.

Jag sa ”har du tid att passa? … (- Svar: nej). … Skulle du kunna vara så snäll att köra bort till Löwencenter, jag har bråttom nu när vi är sena!”

”Jag tror det går fortare för dig att ta bussen”

Han ville inte ha nått betalt för bensinen, så för tusan, bussen kom, jag sa ”okej! Tack för skjutsen!”

15 spänn för att åka den sista kilometern med bussen som stannade två gånger på vägen och massa folk gick på och av (rusningstrafik). Men jag var ombytt och klar, 1 minut innan!

Den här helgen åkte alltså jag och runt 40 andra studenter Engadin Skimarathon, nära S:t Moritz. Vi bodde på ett pansionat, som också var en förskola. En svensk kille och två norrmän var också där, och de hjälpte mig med skidvallningen. En trevlig tid!

Loppet var… Mycket, mycket hårt! Först gick det lätt och glidet var super. Sen var det slask, bakhalt, och uppförsbackar genom ett skogsparti. Vid halvvägs var jag väldigt färdig och nöjd för länge sen. Där servrades saftsoppa och man fick sina skidor vallade. Och tillslut var man framme, efter 42 km!

På Söndag går loppet! I morgon, 6:35 går tåget till Zuoz där vi stannar på ett hostel natten före loppet. Skriver mer efteråt!

Ex-jobbet, som här kallas Bachelor Diplomarbeit, har börjat!

Jag blev erbjuden av skolan ett uppdrag tillsammans med Sandro (student på maskinteknikprogrammet), på Packsys Global. Ett företag med drygt 1000 anställda, med försäljning över hela världen och produktion i Schweiz, Indien och Thailand av förpackningsmaskiner, för typ tandkrämtuber, och maskiner för tillverkning av aluminiumflaskor (typ hårspraysflaskor) och deras storsäljare: maskiner för tillverkning av plastkorkar till PET-flaskor.

Kunderna är ofta underleverantörer till de som tillverkar krämer, salvor, drycker, etc. Om du funderar på att dra igång en egen fabrik som tillverkar korkar till läskeflaskor, är vi din maskinleverantör!

Maskinen vi ska modifiera till modernare yttre design är den första maskinen av fyra i en 4-stegs tillverkningsprocess, då man tillverkar aluminiumhylsor som täcker korkarna på vinflaskor eller blir skruvkorkar på oljeflaskor, saftflaskor, spritflaskor eller liknande.

Den stansar ut cirkulära bitar (ca 10 cm i diameter) ur ark av mycket tunn aluminiumplåt, och dragpressar dem till en liten bägare, så att det nästan ser ut som ett snapsglas. Upp till 600 såna bägare sugs ur maskinen (genom en grov dammsugarslang) per minut, och fortsätter in i nästa maskin i kedjan. Dock har vi aldrig sett maskinen, bara på bild, film och ritningar.

Jag är nöjd med uppgiften och Sandro är schysst! Han är nog den lugnaste killen jag har träffat. Stabil, gör vad vi har bestämt och passar tiderna – precis som en äkta schweizare! Han går som sagt Maschinentechnik på HSLU och vi har pluggat lika länge. Ändå har vi ganska olika perspektiv och kompetenser, vilket visar att utbildningarna på KTH och HSLU har sina skillnader.

Jag skulle definitivt bli en annan ingenjör om jag hade gått på hela utbildningen på HSLU istället för 2 år KTH+1 år HSLU!

Kortfattat kan man säga, att man specialiserar sig och fördjupar sig tidigare på HSLU. (Jag tror att en allmän schweizisk attityd är att ”Ska man kunna något, ska man kunna det ordentligt”.) Man kan ofta få känslan att de kan väldigt mycket, allt från CAD till MathLab beräkningar och är säkra på vad de håller på med. På KTH finns en annan slags rationallitet. Vi mer för att simulera projektarbete i grupp och det är vissa saker som är mycket mer noggrant på KTH, som t.ex. tidsrapportering, projektplaner, målformuleringar, etc. Dessutom brukar möten på KTH vara välstrukturerade med ordenliga UM (Uppföljnings)-möten, etc.

Jag tror vi kommer att komplettera varann mycket bra!

PackSys huvudsäte ligger i Rüthi och de har dessutom en liten produktionsenhet i Oberburg, där vi har varit två gånger. (Där de tillverkar komponenter).

Från utsidan ser fastigheten mystisk ut. Lite gammeldags och klassiskt verkstadsindustriliknand.

Jag och Sandro var där och CADdade (i SolidWorks). På morgonen kl. 9 kommer en kvinna från orten och säljer bröd i produktionshallen och har som en kiosk i en låda. På eftermiddagen kom sekreteraren med kaffe på en blommig bricka till rummet där vi satt och jobbade. Och klockan fem åkte vi hem.

Det har känts hela senaste två veckorna att något är pågång. Folk i skolan håller på att ringa på internetannonser (typ Blocket), det är något som håller på att styras upp…

Igår kväll, när jag kom hem sent, vid 21, efter föreläsningen i Licht+Schall+Digitale Fotogafie, var matsalen utsmyckad med färgglada serpentiner, ballonger hängde i snören från taket och en clown av papper var uppklistrad på väggen!

I korridorerna var ballonger i snören längs väggarna. Vad händer?!!

De hade visserligen berättat i förväg att det skulle bli Fasnacht. Och att det var fest och kul. Men vad skulle det betyda? Kl. 04 i morse skulle det vara folksamling inne i stan, då Kanonskottet skulle gå. Men vad ska man göra ute så tidigt? frågade jag. ”Träffa gamla vänner, träffa folk! Det är tradition!”

I natt

Mitt i drömmen hörde jag knallar och trodde först att det var dömmen, men det var på riktigt! Det blev starkare och starkare… Det var en virveltrumma som upprepade en enkel rytm. Och man hörde också små bjällror som stämde in i rytmen och det ekade i korridorerna. Förutom trumman och bjällran var det dödstyst, vilket gjorde det hela mycket mer läskigt! (Bara några fåglar väsnades utomhus). Och det blev starkare och starkare, de kom närmre… Kanske var det ett gäng elaktartade clowner som stod utanför dörren, och just skulle köra igång en motorsåg, ta sig in i ens rum och ta med en!

Klockan var exakt 04:00. Sedan blev det svagare och man hörde att de gick vidare runt i korridorerna på klostret. Sen blev det tyst och jag somnade om.

Vid frukosten var nästan alla där- jätte mycket folk samtidigt- och drygt häften hade klätt ut sig, till sjörövare, prinsessa, björn, fånge, etc. Vilken överraskning! Och alla var glada!

På morgonen, påväg till skolan var det massa folk ute. Vissa drack öl och det var konfetti på gatorna. Och massa konstiga kostymer!

Skolan var som vanligt. Föreläsning i Leichbaustrukturen kl.8:30-12, Thermo und Fluodynamik Systeme kl.13-16:30.

När jag kom tillbaka med tåget till Luzern vid 17-tiden var det ännu mer folk i stan, det var amatörorkestrar på gatorna och konstiga vagnar och fordon. Familjer var där, unga och gamla. Här syntes det också visuellt att schweizare älskar att vara i sammanhållna grupper och familjer. (Nämns i boken Swiss Watching – inside Europes landlocked island av Brewes (2010)(kurslitteratur i Swissness).) Det kunde vara 20 monster tågande i en klunga, en orkester med 40 pers i militäruniformer, 4 stora björnar intill varann, 2 alpbönder, 2 clower, 4 stenålders-jägare eller  eller att mamma-pappa-barn-barnvagn hade ett matchande priat-tema.

Vad är Fasnach?

En folkfest, en karneval! Fasnach firas också i delar av Tyskland och även påandra håll i Schweiz. Fasnachten i Luzern ska vara särskillt bra och många kommer hit och firar.

Det har med den katolska fastan att göra, som sker strax före påsk. Som jag förstod det, var Fasnachten något Luther rationaliserade bort på 1500-talet. Man ska äta upp sina förråd och leva gott innan en mager tid börjar!

Fastnachten håller på tills tisdag, och måndag är helt ledigt från skolan.

Den 13 Mars går Engadin Skimarathon, den största längdskidåkningstävlingen i Schweiz. (Ungefär som Vasaloppet.) Mitt namn står på startlistan! Nils Björkmann från Luzern

Jag kommer åka dit med Hochschulesport och vi ska sova över i nått föreningshus nära startorten natten före loppet.

Nu behövde man öva lite…

Denna lördag med Hochschulesport i Eigenthal. Vi var 4 deltagare och en ledare. Som en vårdag, varmt och skönt!

Väder: +8 grader. Snö: Nysnö/slask. Åtgärd: Klistervax. Resultat: Okej glid.