Student på resande fot

Ex-jobbet går frammåt!

Idag hade vi mellanpresentation, där vi visade upp de senaste månadernas arbete. Vi har tagit fram tre koncept till kapsylpressmaskinen och skulle idag försöka välja ut ett att jobba vidare med.

Närvarande var våra två handledare, Prof. Lüthi och Prof. Iseli, vår kontaktperson på PackSys och två specialister (två andra lärare från HSLU med sakkompetens i konstruktion och maskinteknik). Allt gick bra och nästa vecka påbörjar vi konstruktionsfasen!

Presentationer som jag har upplevt på HSLU har varit förhâllandevis allvarliga. D.v.s. hâlla sig till ämnet, försiktighet med skämt och presentera väl förberedda saker.

Lars Wallins föreläsning på Campus Telge förra året (kursen Innovation & Designmetodik), med tips om interaktiva presentationer, kom till nytta även den här gången.

Studenterna är generellt mycket skickliga på att göra snygga power points och layouts. Alla bilder ska vara exakt lika stora och ha samma avstând till marginalerna. Vi körde med ett nytt alternativt (en webbtjänst) till powerpiont, Prezi. Där kan man placera ut minimala bilder och texter på en enda skrivbordsyta, och zooma in dessa hur mycket man vill när man vill fokusera på en viss text. Fungerade mycket bra!

Idag var också (som varje onsdag) lektionen i Ljud, Ljus och Digitale Fotografie. Vi fick se två olika labb på skolan där de gör ljudtester och ett labb för inomhus-klimattester.

Även idag var lov för alla studenter på Hochschule Luzern. Jag och Sandro behövde åka till PackSys i Oberburg och fixa Solid Works-licenser till våra laptops. Sandro sa att vi kunde ta hans motorcykel, och att vi kunde ta en omväg genom de särskilt vackra områdena i Zentral-Schweiz, och göra det hela till en dagsutflykt!
Vad säger man?
”Ja!!!”

Sandro hämtade upp mig 9:15 med sin motorcykel och han hade med handskar, hjälm och jacka. Ett litet praktiskt problem var att få ned allt bagage. Lådan var precis stor nog!
”Knacka två gånger på min axel om du behöver något, så stannar vi” sa Sandro.
Vi tittade på kartan, som visade att vi skulle passera några bergspass och två stora sjöar och vara framme i Thun om två timmar, där vi kunde äta lunch. Allt verkade klart, så vi körde iväg!

Man skulle som passagerare, antingen hålla sig fast i motorcykelns passagerarehandtag (som var ett på var sida längst bak) och luta sig mot ryggstödet, eller krama föraren runt midjan. Dessutom skulle man följa med i rörelserna och inte kämpa emot när tyngdpunkten växlade sida i svängarna.

Att luta sig bakåt mot ryggstödet kan lätt framkalla en extrem pirr-känsla när det går fort och i kraftiga kurvor, och man måste då också själv känna tyngdpunktens rörelse. Dessutom kan det bli en väldig vind mellan föraren och en själv, som ökar känslan av instabilitet. Jag kände mig också lite orolig för att trilla av, då det trots allt bara är två handtag att hålla sig i och inga säkerhetsbälten som i en bil.

Jag var mesta tiden Sandros ryggsäck och tittade ut över hans högra axel i högersvängarna och över västeraxeln i vänstersvängarna.

Motorcykeln hade inga problem att ligga på 120 km/h och kanske lite därtill.

Jag förstår nu att motorcykelförare och hastighetsbegränsningar verkligen är som när mellanstadiepojkar ska hålla stilla i sin basketboll och få instruktioner på idrottslektionen… Det är ett ideologiskt problem att begränsa en motorcykel!

Att åkturen trots allt var trevlig, var att den bästa föraren man kan tänka sig, skolans lugnaste kille med vilda sidor, som alltid passar tiderna och verkar ha koll på vad han gör, körde.

Allt gick bra, jag var rädd men aldrig livrädd. Och nu… vet jag vad jag måste spara första lönerna till…

Nu har det varit påskhelg… Här på klostret har det varit lugnare än någonsin tidigare, och uppskattningsvis 95 % av alla studenter har rest hem till sina familjer.

Långfredagen var en sån extremt tyst långfredag som man har hört talas om att barn upplevde förr i världen.

På fredagsmorgonen var det bara jag, en annan student och de fem nunnorna  i matsalen, och det enda som fanns att äta var en sorts bröd (typ limpa), smör och te. Huset var verkligen dödstyst.

Och middagen på fredagskvällen var hård den med. Samma bröd och  smör, lite brieost och mineralvatten. Och lika få vid bordet; jag, nunnorna och två andra, varav den ene just skulle åka.

När jag öppnade dörren på lörsdagsmorgonen stod en liten blomvas med en vit ros på golvet utanför dörren.

Från vem?

På eftermiddagen ringde syster Clarella och frågade på schweizertyska om jag skulle komma till middagen och upplyste om särskilld mattid, och jag sa ”okej!”.

Den här gången, bröd igen och en liten paté gjord av diverse skinkbitar ingjutna i gelatin. Frans, den kinesiske prästen (som lämnat Kina sedan flera år, bytt namn och blivit tysktalande katolsk präst), bjöd med mig till kyrkan där han jobbar, i en by strax utanför Luzern. Han skulle hålla i en gudstjänst. Så vi åkte dit!

Vi var där en och en halv timme innan, så jag fick se lite bakom kulisserna på kyrkan och hälsade på hans arbetskollegor.

Frans predikade på tyska och de andra som läste texter eller den som var biträdande präst pratade schweizertyska till folket. Jag frågade Frans tidigare, om han förstod schweizerdütsch, och han sa ”nej, ingenting”.

Jag förstod bara lite av ceremonin, minns att vi satt med ett ljus i handen väldigt länge. Och att det var bilder på en projektorskärm till det de pratade om.

Vi åt sedan kokta ägg, chips och vin i församlingslokalen, där de var mycket folk och nästan alla kände varann. Förutom Frans kände jag en annan kille som brukar komma till klostret ibland på tisdagar. Sedan åkte vi hem, och utanför min dörr stod ytterligare en present: En påskhare av choklad!

”Liebe Ostergrüsse, Sv. Madeleina” stod det på en liten lapp. Alltså från nunnornas ledare!

Måndagen har varit lugn den med, alla är fortfarande borta och vi har ledigt från skolan. Vi har varmt, som svensk sommar. Luzern erbjuder, så här års, goda möjligheter att ta en lång jogingtur längst vattnet, om man nu behöver en paus i pluggandet!

Och i morgon… Jag och Sandro ska åka till PackSys på hans motorcykel… Morsan kommer att ha läst detta i efterhand!

Fredag 1 april

Den här dagen var vi på näringslivsdag i Luzern, organiserat endast för Hochschule Luzern. Det hela var mycket likt Armada på KTH. Här fick man mat (på stående fot) och  de stora företagen var där, som Siemens, ABB, RUAG och Bobmardier Transportation samt många medelstora. Man kunde gå runt bland deras montrar och ställa frågor.

Om man hade föranmält sig, hade de skrivit ut en namnbricka med ens namn och inriktning, som ”Maskinteknik”. Annars fick man skriva en själv med penna. Jag uppfattade det som att företagen var mycket fokuserade på vilken inriktning man går. Flera företag undrade vilken inriktning på maskinteknik jag hade. ”Produktutveckling” (Produktentwicklung) var ett bra svar. Hur många år man hade studerat var ingen som frågade!

Den mest konkreta behållningen av dagen var en LED-ficklampa, feed-back på CV:t och adress till en arbetsförmedlingssida (som arbetsförmedlingen).

Brytpunkten mellan vinter och sommar sker exakt nu.
Helgen (2-3 april) erbjöd fantastiskt väder!
Man kan vara på takterassen på klosteret när man vill. Jag var där och tog med frukosten upp både på lördag och söndag morgon. Oliver och Adrian, som bor här, var också där och vi konstaterade samma sak: Det här kommer man sakna!

På lördagen var jag och vandrade ett tag på klimatvandringsleden igen. Nu har man lärt sig hur bussarna går, så man kan bespara sig mödan att ta sig fram dit vandringslederna börjar.

På söndagen var jag, Oliver och Adrian samt några andra från skolan och solade på gräsmattan i parken en bit från KKL (KunstKulturLuzern – konserthuset). Utan tröja och i badshorts naturligtvis! +25 grader!