Nu har det varit påskhelg… Här på klostret har det varit lugnare än någonsin tidigare, och uppskattningsvis 95 % av alla studenter har rest hem till sina familjer.

Långfredagen var en sån extremt tyst långfredag som man har hört talas om att barn upplevde förr i världen.

På fredagsmorgonen var det bara jag, en annan student och de fem nunnorna  i matsalen, och det enda som fanns att äta var en sorts bröd (typ limpa), smör och te. Huset var verkligen dödstyst.

Och middagen på fredagskvällen var hård den med. Samma bröd och  smör, lite brieost och mineralvatten. Och lika få vid bordet; jag, nunnorna och två andra, varav den ene just skulle åka.

När jag öppnade dörren på lörsdagsmorgonen stod en liten blomvas med en vit ros på golvet utanför dörren.

Från vem?

På eftermiddagen ringde syster Clarella och frågade på schweizertyska om jag skulle komma till middagen och upplyste om särskilld mattid, och jag sa ”okej!”.

Den här gången, bröd igen och en liten paté gjord av diverse skinkbitar ingjutna i gelatin. Frans, den kinesiske prästen (som lämnat Kina sedan flera år, bytt namn och blivit tysktalande katolsk präst), bjöd med mig till kyrkan där han jobbar, i en by strax utanför Luzern. Han skulle hålla i en gudstjänst. Så vi åkte dit!

Vi var där en och en halv timme innan, så jag fick se lite bakom kulisserna på kyrkan och hälsade på hans arbetskollegor.

Frans predikade på tyska och de andra som läste texter eller den som var biträdande präst pratade schweizertyska till folket. Jag frågade Frans tidigare, om han förstod schweizerdütsch, och han sa ”nej, ingenting”.

Jag förstod bara lite av ceremonin, minns att vi satt med ett ljus i handen väldigt länge. Och att det var bilder på en projektorskärm till det de pratade om.

Vi åt sedan kokta ägg, chips och vin i församlingslokalen, där de var mycket folk och nästan alla kände varann. Förutom Frans kände jag en annan kille som brukar komma till klostret ibland på tisdagar. Sedan åkte vi hem, och utanför min dörr stod ytterligare en present: En påskhare av choklad!

”Liebe Ostergrüsse, Sv. Madeleina” stod det på en liten lapp. Alltså från nunnornas ledare!

Måndagen har varit lugn den med, alla är fortfarande borta och vi har ledigt från skolan. Vi har varmt, som svensk sommar. Luzern erbjuder, så här års, goda möjligheter att ta en lång jogingtur längst vattnet, om man nu behöver en paus i pluggandet!

Och i morgon… Jag och Sandro ska åka till PackSys på hans motorcykel… Morsan kommer att ha läst detta i efterhand!