Student på resande fot

Så idag var slutpresntationen av exjobbet. Närvarande var våra två handledare, Prof. Iseli och Prof. Lüthi, Packsys representant, ca 8 andra lärare från skolan, både från området maskinteknik och industridesign.

Mitt i presentationen bjöd vi åhörarna på en tur till VR-labbet som ligger i samma korridor. Där delades 3D-glasögon ut, och man får se CAD-modellen (gjord i Solid Works) i en virtuell fabrikmiljö, i 3D, vilket får det nästan att se ut som om maskinen verkligen stod där framför en.

Två av lärarna var specialister som skulle fälla det betygsavgörande utlåtandet. Deras första kommentarer om vårt resultat lät lovande, betyget meddelas om några dagar. Packsys var mycket nöjda. Jag tycker allt gick enligt planen och att prata tyska var inget problem!

Vi ska åka till Packsys i Oberburg en sista gång på tisdag nästa vecka och genomföra vår presentation en gång till, så några fler där får höra. Det är förstås en frivillig sak och vi har sagt ja.

Liksom i november, så böjd skolan utbytesstudenterna på en heldagsutflykt. I november var vi ju som sagt i Bern. Sommarens utflykt gick till Tessin, den italienskspråkiga kantonen i södra Schweiz, nära Italienska gränsen.

Nu under vårterminen har det varit väldigt lite utbytesstudenter på Hochschule Luzern. Till den här utflykten blev vi tre studenter och en lärare: jag, två mexikanska affärsingenjörsstudenter och Prof. Götte.

Det var en lugn och behaglig dag.

Vi har jobbat mycket med ex-jobbsrapporten, här kallad Bericht Diplomarbeit. Vi har skrivit om förarbetet, de första koncepten och detaljerna kring det slutliga konceptet. Jag var säker på att vi skulle hinna klart i tid, frågan var dock till vilken kvalitet. Av projekttiden har vi lagt ned mest på CAD-modellen.

Sandro frågade om han skulle börja skriva på inledningen.

”Inledningen?” undrade jag. ”Den är ju redan klar för länge sen! Ligger i mappen …”

”Är det den här..?”

Javisst! Med problemdefinition, mål, syfte, metoder och avgränsningar. I punktform naturligtvis! Den som Prof. Lüthi och Prof. Iseli aldrig sa något om under projektets andra möte.

”Jag har aldrig förut sett en inledning i punktform” sa Sandro. ”Jag skriver om den!”

”Okej” sa jag, och fortsatte skriva om ergonomianalysen.

Torsdagen blev en lång, lång dag. I projektrummet för maskinteknik-studenterna var vi många som höll på med rapporterna. Någon hade tagit in pingisbordet i korridoren (som annars står utomhus), och det är alltid några killar som tar pauser och spelar. Kl. 02 var det dags för en turnering. Och 04 också…

 När jag kom hem, stod middagstallriken med mitt namn, som köket hade ställt undan, kvar på matvagnen. Det är besvärligt om man behöver ändra mattider på klostret. Hon som är chef i köket tar det hårt om man är borta från en middag (utan föranmälan i god tid) eller inte hämtar upp sin tallrik, har jag hört och en gång erfarit. Jag tog med tallriken och så tyst som möjligt stoppade in den i vårt kylskåp. Det är extremt lyhört på klostret och att störa andra är ytterst allvarligt!

På fredagen var rapporten färdigrättad, utskriven och vi sågs i skolan och band in de 4 exemplaren med spiralinbindningsapparaten, till vilken det var kö. Rapporterna måste man överlämna i pappersform till läraren. Varje exemplar, utskrivet på extra tjockt papper, skulle dessutom ha en CD-skiva fastklistrad i ett snyggt kuvert längs bak på den hårda sista sidan (krav från skolan) vilken ska innehålla projektdokumentation, rapporten i elektronisk form, foton, etc.

Kl. 16:30 var det klart – 30 min till godo. Vi tågade in hos Prof. Lühti.

”Herr Björkman! Herr Zimmermann!” Hälsade Prof. Lüthi och tog i hand.

”Guten Tag Prof. Lüthi” sa jag.

Som alltid!

Nu: Överräckte bunten med rapporter. Vi tackade och gick. Äntligen klart!!

”Jag tror den blev jättebra” sa Sandro när vi var på väg därifrån. ”Nästan perfekt! Har bara kommit på två små saker… ”

”Den blev okej…” sa jag

”Va?! … Vad..? Vad..?”

Slutligen: På en krog en bit bort från skolan var det en uppsamling av de maskinteknikstudenter som också precis hade lämnat in rapporterna. Nu är det ganska lite tid kvar vid Hochschule Luzern…

Jag och Sandro är i full fart med att skriva ex-jobbsrapporten som ska lämnas in på fredag. De senaste veckorna har vi jobbat jättemycket med att CADda vår designlösning (i Solid Works). För mig har det varit en mycket lärorik tid. Mitt ansvar var att konstruera och CADda luckan och öppningsmekanismen (pneumatiskt driven) till plåtpåfyllningsfacket. Dock hjälpte Sandro till mycket och har vi haft många långa överläggningar. 

Den lättaste saken har varit att lära sig Solid Works, den svåraste saken har varit att hitta idéer som klarar sig genom alla krav. 

 De flesta studenterna på Hochschule Luzern har gått yrkesinriktat gymnasium, där man kan göra praktik (som lärling) 3 dagar per vecka på ett företag och gå i skolan för att ta grundämnen 2 dagar per vecka. Det kallas Berufslehre (Yrkeslära) och är mycket vanligt och lockar även till sig ambitiösa studenter. Efter en sådan lärlingsutbildning får man titulera sig t.ex. ”Utbildad plasttekniker”, ”Utbildad apparatbyggare” , ”Utbildad maskinkonstruktör” eller bara ”Utbildad konstruktör”. (Det tycks finnas ett oändligt antal såna titlar, beroende på var man har gjort sin praktik.) Sandro är utbildad konstruktör, och har också jobbat som det, vilket gör vårt ex-jobb starkt realistiskt och helt anpassad till yrkespraxis. Att nå en högre detaljeringsgrad och ändå behålla realismen är närmast omöjligt för den som saknar praktisk erfarenhet. 

Jag föreslår ofta saker som vore logiskt genomförbara och som Sandro protesterar mot. Ibland är det för att vanliga plåtbockningsverktyg kräver en radie som är större än den jag har ritat, ibland är det omodernt med trådlösningar, ibland är det för dyrt, ibland ”det kanske funkar, men man brukar inte göra så”, och ofta är det för ”smutsigt”. 

Det finns två ord som man hör ofta på maskintekniklinjen: Gebastelt (Ungefär: ”Hemslöjdat” eller ”ihop pysslat”) och ”Sauber” (=”rent”). En ”Sauber”-lösning är mycket bra, och jag försökte ta reda på vad det är. Jag har till och med hört en assistent kalla en bra labbrapport för ”Sehr sauber” (=”mycket ren”). 

”Är det något kulturellt?” frågade jag.
”Nej, nej, det har inget med det att göra! När du blir konstruktör, och har lite mer erfarenhet, kommer du få en känsla för vad som är sauber” sa Sandro. 

Det är i alla fall inte helt komplicerat att förstå vad de önskar. Både professorerna, Sandro och PackSys har skyhöga krav på enkelhet. (Så var det med lampskärmen i industriprojektet också.)  Och PackSys har höga krav på kostnaderna. 

Sedan idag är CADden i alla fall färdig. Det ser snyggt ut och nu skriver vi rapporten – på tyska. Det var redan första dagen en hel del omständiga diskussioner kring vilket språk vi skulle skriva rapporten på (tyska eller engelska) och nu senast har frågan om vem som ska rätta de texter jag skriver på tyska blivit aktuell. Prof. Iselis assistent ska nu rätta språket i mina texter. Det är ofta lätt att göra sig förstådd, men att vara exakt korrekt är ganska svårt, och att få till grammatiken om man ska ha en elegant och byråkratisk språkstil… det finns enklare saker!

Nu är det sommarlov på Campus Telge, eller snart i alla fall? Och kanske examen för de flesta 3:orna?

Ni kanske undrar hur det går här i Schweiz, och nu är det ju ett tag sen det blev något nytt inlägg här på bloggen! Vi har haft en intensiv tid de senaste veckorna.

Vårterminens huvuddel med lektioner/föreläsningar (kallad  ”Kontaktstudium” ) pågick från 21 feb och slutade i fredags, 3 juni.

Nu återstår självständiga tentamensförberedelser, samt inlämning av ex-jobbsrapporten på fredag 10 juni och redovisning av ex-jobbet 27 juni.

I början av juli har vi tentor och 8 juli är Diplomausstellung (Utställning av ex-jobbet), som är det sista obligatoriska momentet.

Förvänta er, att det sista blogginlägget från Schweiz kommer någongång i mitten av juli!